Andrum

Jag måste fly min ort snart tror jag, ta in på vandrahem där jag å mina djur kan bo under en tid!
Fy så less jag är på allt!
Är de inte de ena de ska gnällas på så är de det andra!


Jag har en storebror som har flyttat ca 50 mil ifrån mig! En bror jag SAKNAR!!
Vill att han kommer hem, efter att ha förlorat många i familjen och vet hur de är att sakna någon man vill ska komma tillbax från himlen, så kan jag inte jämföra hur de är att sakna en bror som bara behöver sätta sig på nått med hjul och komma hem!
Vill ha hem dig C!

På tal om hur less jag är så blir jag bara mer å mer less av att bo i samma område som min mamma!
Vi går varandra på nerverna 24/7 och jag börjar att tröttna riktigt rejält!
Hon skaffar de ena efter de andra och kan inte ta hand om allt själv och då blir de jag som får stå där, förstår bror min en del men endå! Han bodde dock hemma medans jag har eget!
Hon ber inte äns om hjälp! Hon tror att man ställer upp endå och så får man inte äns ett tack!
Jag fattar inte att jag kan vara så snäll, och så fort jag vänder taggarna utåt så blir de bara skit!
Så fort jag säger imot eller inte orkar längre så är allt mitt fel!

De blir att ta sig tillbax till psyket igen, för jag klarar inte allt själv, jag klara inte av att stå ensam.
Min fars släkt behöver jag inte äns nämna hur dum upp i huvudet dom är så de är bara utesluta dom!
Jag mår psykiskt dåligt, kan inte koppla av, kan inte känna lugnet och när jag väl kopplar av får jag ont i kroppen!

Allt känns jobbigt!
Jag orkar inte.....

Vill hitta kärleken vill hitta den rätta, så kanske jag oxså blir en människa tillslut!

Svårt och förklara

Är less, riktigt less...
Tårarna kommer om vart annat och jag vill bara försvinna.
Den tidigare kkn jag haft eller hade, har jag inte träffat på nu 2 veckor, sista veckan har han inte velat prata i telefon med mig heller.
Han påstår att han är less och att vi bara börjar bråka om vi pratar med varandra.

Han åker förbi här 2-3 gånger per dag/natt, och säger ingenting till mig.
Jag blir bara allmänt less,rikitgt less..

Jag kan verken skriva om de på facebook, eller min vanliga blogg eller någon annan stans utan att folk ska börja fundera och fråga en massa..
Denna blogg har blivit en dagbok för mig, jag struntar hur många som läser den eller hur många som kommenterar, här inne får jag vara den jag inte vill att andra ska se..
Jag är dock samma människa här som jag är på alla andra ställen, fast anonym.

Jag orkar snart inte med mitt liv, djupt förälskad och sviken.

Jag vill ta mig ur allt detta, jag vill få vara den jag är, få känna mig levande.
Nog känner jag mig levande alla gånger jag blir sviken för de skär så i kroppen!

Jag känner att jag inte orkar lägga tid på folk som bara säger att allt är mitt fel, att de är jag som gör fel.

Men de enda jag försöker är att få allt att fungera men som inte funkar.

Han har sin sambo som jag då tror att han knullar!
Men jag håller mig endast till honom! Endast!!
Allt mer dagarna går så känner jag bara för att plocka någon ute på gatan bara för att få göra han besviken! Får att få honom att må dåligt, fast de endå är jag som i slutändan ALLTID blir sårad.

Detta kommer sluta med att han å jag slutar prata med varandra och jag går vidare med mitt liv.